Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
gammal smutsig oljerock, håret var oordnat och ögonen
voro fuktiga och lömska. Olaus såg bestört ned på
honom, de mindre barnen kröpo skyggt samman, men de
större slogo händerna för ansiktet och fnissade.
— Håll käften på dig, Olaus! En gammal räv och
girigbuk är du, skrek Jakob. Säljer du nånsin en skäppa
potatis till en fattig, utan att ta betalt sjudubbelt? Fick
inte dotter din lungsot, för att hon inte fick ta den hon
ville, utan skulle gifta sig rikt? Och låser du inte in
matbitarna för din egen käring, när du går bort? En
usling är jag, Olaus Bengtsson, men en förbannad
fähund är du och har alla dagar vatt! Kom ihåg mitt ord,
Olaus Bengtsson, en fähund ...
— Jakob, Jakob, sade hustrun som stod blek i en vrå,
du borde skämmas dina ögon ur dig!
— Vänta du, Jakob, till en annan dag, sade
predikanten och stoppade ner sångboken i fickan.
— Fortsätt du din mässa, svarade Jakob ironiskt men
mera lågmält. Jag kan väl för fan få sitta och höra på.
Jag kan väl få sitta i min egen stuga, sådan den nu är!
— Vi går hem, sade Olaus vänd till barnen. Nästa
söndag samlas vi hemma till mitt. Herren vare med er,
små vänner.
— Ja, så vill inte du fortsätta, så vänta ni ungar, så
ska’ jag predika.
Jakob stegade fram, vände ut och in på ögonen och
började skråla på en visa.
Barnen reste sig och skyndade ut om varandra.
— Adjö med dig, Jakob Erling, sade predikanten i
dörren. Och tack, tack för denna gången!
Kerstin stod snyftande och rådlös på golvet.
211
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
