Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Vi skulle ju bjudit på lite kaffe, Olaus Bengtsson.
— Det får bli en annan gång, det.
— Jag kan inte hjälpa det, Olaus Bengtsson. Jag
trodde aldrig, det skulle gått så galet...
— Låt honom gå åt helvete! skrek Jakob. Krusa
aldrig för bönder och fähundar, käring.
Magnus hade redan, då fadern kommit in, smitit i
väg ut, för att slippa se och höra vad som komma skulle.
Men Sten hade suttit längre bort från dörren och blivit
sittande på sin plats. Nu, då alla gått, smög även han
sig ut och lade sig i gräset.
Det var ju klart, att det skulle »bli något», som
modern brukade säga. Det var klart tänkte han, att det
inte kunde gå riktigt till med söndagsskolan här hos oss.
Hans kinder brände av rädsla och skam och, som oftast
efter dylika uppträden, kände han kväljningar. Vad
tänkte väl Gud om det förskräckliga som hänt i dag —
att han bara ville låta sin sol lysa alltjämt! Om någon
hade syndat mot den helige ande, så var det fadern nu
i dag.
Men det var inte bara fadern, tyckte han, som hade
syndat. I själva stugans väggar bodde synden. Var det
därför det hackade och tickade så besynnerligt i
väggarna ibland om nätterna? Det var maskar, hade modern
sagt. Var det syndens maskar?
Men han tyckte, att också han själv var medskyldig
i synden. Han hade varit med och pockat på att få ha
söndagsskolan här hemma, och han hade plockat
blommor och strött på golvet. Och i alla fall — han hörde
till huset. Alltid skulle han skämmas för detta. Ja, det
fanns då säkert synder, som inte kunna »förlåtna varda».
212
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
