Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jakob Erlings äldste son, Magnus, blev för varje år allt
retligare till sinnes. En sjuklig härsklystnad utvecklades
hos honom, och han fick en utpräglad benägenhet för
att finna det svart, vilket alla andra kallade vitt. Den
yngre brodern fick det härigenom ganska besvärligt.
Han skulle å ena sidan rätta sig efter modern och å andra
sidan efter Magnus — det var två viljor som sällan voro
ens. Och ville Sten icke ge modern anledning till
förebråelser, råkade han i stället lätt ut för broderns
knytnävar.
Men lika ofta lät Magnus sin vrede gå ut över sig
själv, och ställde då till uppträden, vilka Sten fruktade
mer än något annat. Det hände till exempel att bröderna
skickades till marken efter ved, och att något därvid
icke var Magnus till lags. Risgrenarna slogo honom i
ansiktet, eller yxan hoppade av skaftet eller också
halkade han omkull och slog knäskålen. Han råkade då
lätt i raseri och betedde sig därvid som en vansinnig.
Han hoppade’omkring och slet sitt hår, slog de knutna
händerna i stenarna eller i ansiktet, så att näsan sprang
i blod. Och under tiden stod brodern bestört och rådlös
214
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
