- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
215

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

och bad gråtande, att han skulle lugna sig. På Sten
gjorde dessa scener ett hemskt intryck, som
outplånligt brände sig in i hans barnasjäl.

För barnet är visserligen solen varje morgon ny, och
den barmhärtiga glömskan, dess gode följeslagare, lägger
snart sin slöja även över det vidrigaste. Men allt som
sker, har dock sin givna verkan. När Sten växte upp,
vågade han knappt lita till något, allra minst till sig själv.
I allt vad han sade och gjorde anade han, att det måste
vara något fel, och fastän han av naturen var livlig och
djärv, blev han snart tafatt och skygg, och kände sig
säker, blott då han var ensam.

En söndag på höstsidan, då Magnus var tretton år
och den andre åtta, voro bröderna ute och lekte. Först
travade de på måfå upp genom ljungmarkerna, väntande
på ett infall, som kunde peka hän på något roligt.
Emellanåt körde de upp en flock rapphöns och gingo
vidare förbi ett präktigt jättekast, på vars topp en liten
rönn vinkade med sina granna bärklasar. Strax där
bakom hittade de på ett bra björnbärsställe. De stora
taggiga bladen voro vackert gröna och djupt inne mellan
de vassa revorna stodo buskar, som dignade under tunga,
svartblanka bär. Vart man såg, var det lika svart, det
riktigt svindlade för ögonen av all denna rikedom.
Man kunde tycka, att det skulle ta flera dagar, att plocka
av alla bären.

Men pojkarna trängde sig allt djupare in mellan de
rivande stänglarna, de plockade bären med febrig iver
och under djup tystnad. Endast någon gång ilsknade
Magnus till och tyckte, att »det var fan vad det sticks».
Så vitt vågade sig inte Sten, han nöjde sig med att

215

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0223.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free