Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Men jag kan ju inte hjälpa, att jag inte kan! Och
det är ju ändå bara lek, Magnus.
— Nej du, det är ingen lek. Kasta igen!
Klatsch, klatsch!
— Vill du råka en enda gång! Jag ska lära dig,
illbattige drummel!
— Men tycker du inte, att vi ska sluta upp med det
här? Jag tror att middan är färdig.
Magnus vände sig mot hemmet och vädrade ett tag
med näsborrarna.
— Nej du! Du ska råka en gång först!
Sten försökte rymma sin väg, men blev strax
upphunnen. Han måste kasta på nytt, och fick sig ett nytt
käpprapp, eftertryckligare än förut.
— Om jag finge gå litet närmare, kanske att jag
kunde?
— Nehej. Du ska stå där du står! Och du ska råka!
Fan anamme mig, pojk, ska du inte råka, om jag rätt
ska stå här med dig ända till kvällen. Du tror, att du
ska slippa lindrigt undan, du! Du tror, att man bara
ska slippa, om man inte vill lära sig nånting. Tror du,
det går till så i krig, va?
Sten grät och kastade och fick mera prygel. Så
fortgick det ännu en stund, då en gammal gubbe plötsligt
kom traskande genom ljungen.
— Nu går vi hem då för i dag, medgav Magnus.
Han kände sig förresten hungrig. — Men nästa söndag
går vi ut och kastar igen, tillade han. Och då ska du
råka, kom ihåg det, du!
217
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
