Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Men ingen kunde somna. Modern vred sig av och an
i bädden. Pojkarna hörde att hennes läppar rördes,
som om hon låg och viskade något för sig själv. Det
blev midnatt, och klockan slog under mycket skrammcl
och oväsen tolv. Eftersom väggen, där den hängde, var
sned, blevo slagen aldrig rena, utan åtföljdes av ett
obehagligt rosslande.
Strax efter reste sig alla tre på en gång i bäddarna.
— Nu!
Sten kände hjärtat hoppa till så besynnerligt.
— Jo, han är full, sade modern med trött stämma.
Nere från marken hördes ett vilt skrålande, ibland
avbrutet av hesa hojtanden.
— Ja, nu kommer han fin, ska jag säja. Gud hjälpe
oss!
Det hördes steg ute från gångvägen, och just som
Kerstin skulle stiga upp för att öppna, slogos dörrarna
in. Det var nämligen ingen möjlighet att låsa ordentligt,
det fanns ingen riktig ytterdörr, utan i stället ett par
så kallade halvdörrar, vilka, då stugan skulle bommas
om kvällarna, ställdes löst på varandra med ett
järnspett mot den översta halvan. Om därför alla på en gång
vid något tillfälle måste lämna stugan, fick en stanna
inne och bomma inifrån, varefter den innevarande måste
ta ut en fönsterluft och kliva ut fönstervägen. Sedan
fick fönstret tillspikas igen och stugan anses låst.
Jakob steg in. ögonen voro vilda och heta och saliven
dröp ur mungiporna ned i skägget.
— Har du gått och lagt dig, käring? Håller du inte
eld på spisen tills jag ska’ komma? Vet du inte vem
jag är! Djävlar...
222
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
