Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Det är ju mitt i natten, kära människa, sade
hustrun. Jag trodde inte, du kom. Men vill du, så stiger
jag upp och eldar.
— Du blir där du är — jag ger fan i eldningen då!
Men förresten — har du nån inat?
— Det finns ärter och fläsk, om du vill ha.
Hustrun beredde sig att stiga upp.
— Iiahaha, skrattade mannen med torrt hån. Ärter
och fläsk? Du har bra väderkorn du, fan tage mig!
Ärter och fläsk, som jag fick till middan ... Nej, ligg
du där du är och snarka, käring.
— Vad visste jag ...
Han tog upp en nästan tömd literbutelj, ställde den
på bordet och satte sig själv att betrakta den. Då och
då sade han något halvhögt, som om han givit svar på
en annans tilltal. Han blev känslosam, rösten blev vek
och darrande, och till sist lutade han pannan mot
bordskanten under djupa, barnsliga snyftningar.
Så reste han sig och gick fram till pojkarnas säng.
En lång stund stod han där och stirrade på dem med
en underlig tomhet i blicken. Magnus stötte menande
brodern i sidan — det var bäst att hålla sig beredd...
— Titta på den där, sade fadern och pekade på
buteljen. Jag heter Jakob Erling och den där är Djävulen
själv. Min far hette också Erling, min farfar, min
farbror... vår herre vare dem nådig, var de nu är!
Var släkt har sin särskilde djävul, och där har vi vår,
pojkar. Akta er för den! Ni ska veta, att jag går allt
och har mina funderingar ibland, jag är inte så ogudlig,
som folk tror, hör du det, du också där borta... Jag
sa’, att litern var vår djävul, men det var visst fel ändå
223
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
