Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
— Att man inte ska komma in efter träskorna!
Sedan de sprungit några varv, stannade de åter på
samma ställe framför stugan. Det dagades allt mera.
Man kunde nu tydligt se ett gott stycke framför sig.
Fadern kom ut och gick tyst av och an några gånger
bland träden.
— Jag kastar på den fan, viskade Magnus. Kanske
han springer efter oss då, så kan vi slinka in efter
träskorna.
— Gör det inte, det är inte värt!
— Jo. Jag kastar sten! Förbannad gubbe! Om jag
rätt spräcker skallen på’n, så gör det ingenting.
Magnus kastade. Fadern hajade till och upptäckte
sönerna.
— Jaså, skrek han. Kastar ni sten på er gamle far,
pojkar!
Magnus teg och kastade gång på gång. Till slut
snuddade en sten vid faderns bröst och en annan gång
träffade den benet. Men gubben sprang inte efter och
låtsade knappast om stenarna.
— Vi ska ha träskorna, ropade Magnus förbittrad.
Vi har förresten redan frusit fötterna av oss.
— Kom och tag träskorna du, svarade fadern.
— Ja, gå undan då! Ge dig i väg ett stycke.
— Kom du, vidhöll fadern. Jag rör dig inte.
Emellertid gick han in och pojkarna blevo stående
där ute för att avvakta vad som skulle hända. Om en
stund kom fadern ut. Han hade hatten på huvudet och
såg ut, som om han tänkte gå bort. Han tittade inte åt
pojkarnas håll utan gick stigen mellan åkrarna ned mot
landsvägen.
227
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
