Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ett par år sedan hade det varit likadant och vid flera
andra tillfällen också.
— Fryser du om fötterna? frågade Magnus.
— Ja, lite. Gör du?
— Ja, ja med.
Sten stod och såg på fyrens blinkningar, här syntes
den bättre än hemma från stenmuren. När den blinkade
till, var det som en vänlig nick, ett trösteord, ett
välkommen. Gossen glömde nästan bort, att han frös.
— Det var förbannat, vad det är kallt, sade Magnus.
Men så är det ju också i november. Det är väl, att det
är, som det är.
— Om vi skulle försöka komma in i ladan?
De undersökte den från alla håll, den tycktes inte vara
lätt att komma in i.
— Se, skrek Sten. Det brinner hemma!
— Brinner det? Ja, ta mig tusan! ! Nu är gubben
tokig. Han har tänt eld.
De började springa mot hemmet och stannade inte
förrän de voro ett stenkast framför stugan. Faderns
skrålande röst hördes tydligt.
— Det är bordet det brinner i. Då har han nog inte
gjort det med vilja. Han har nog vält kull lampan, och
så har det tatt eld.
— Men där är ett fönster till utslaget.
— Ja, det är där. Förbannad gubbe! Vi får springa
några gånger fram och tillbaka över åkrarna, annars
förfryser vi fötterna.
De sprungo skakande av köld i alla lemmar.
— Fan också!
Magnus grät.
226
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
