- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
234

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

förutan hade väl äktenskapet aldrig kommit till stånd.
Båda hade en viss sinnets barnslighet och rundhänthet,
båda ägde stark känslighet och voro anlagda för
drömmeri. Denna inre likhet var inte så ensartad och hade
inte den livsdugliga sundhet, som skapar ett lyckligt
samliv, men den bidrog, så gott den kunde, att hålla
det samman.

Men en höstdag, då Sten var elva år, inträffade något
som slutgiltigt ändrade förhållandena i hemmet.

Taket på kyrktornets kupol hade reparerats och den
ställning man för den skull byggt runt om detsamma
var ännu inte nedtagen. När skolbarnen om
eftermiddagen lämnade skolan, syntes någon äntra där uppe
bland plankorna, och rätt vad det var, ropade någon,
att det var Erling, som var uppe på kyrktornet. Alla
barnen skyndade mot kyrkan och Sten var med. Då de
hunnit fram, hade den mörka figuren redan hunnit upp
på korsarmarna, och där uppe stod nu Jakob Erling
och viftade med hatten. Barnen stojade där nere, och
tyckte, att det var ett trevligt skådespel.

Sten stod litet vimmelkantig i barnskaran, men så
dök även Magnus upp där. Han hade varit med fadern
på arbete och de ,voro nu på väg hem. Emellertid hade
de en lång stund blivit uppehållna i byn. Erling, som
var onykter, hade råkat i gräl med en bonde och skulle
just gå till anfall mot denne, då bondens båda söner
plötsligt kommit till. Magnus hade med knapp nöd
lyckats få fadern undan, då han i raljant desperation
fått för sig att kliva upp i tornet. Inte var Jakob Erling
rädd för det, som stort och mäktigt var — det måtte
så vara bönder eller kyrktorn! —

234

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0242.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free