- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
240

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

att få de grövsta sysslorna gjorda — hon kom alltid
så villigt, hon fick sjuttiofem öre och maten för dagen . ..
Och dock var hon den hjärtegodaste, den klokaste och
finaste av alla kvinnor gossen sett. Själv tycktes hon
inte ha några förebråelser mot livet. Allt efter som
håret grånade och ryggen kröktes, blev hon allt lugnare
till sinnet; den nervtrötthet soin ibland hade plågat
henne förr försvann efter mannens död mer och mer. —
Väl är det slitsamt och fattigt, brukade hon säga, men
det kan ingen hjälpa. Det bästa är, att man har frid . . .
Det enda, som nu bekymrade henne, var den annalkande
ålderdomen.

— Om jag bara finge vara kry, så att jag kunde
arbeta och försörja inig in i det sista, sade hon då.
För till fattighuset, dit vill jag inte rätt gärna. ..

Hon hade en barnslig skönhetskänsla. Hon satte sig
ibland före att köpa någon sak för att pryda upp stugan
med eller ett nytt klädesplagg till sig själv — bara något
löjligt enkelt och billigt ting, naturligtvis. Då gick hon
och lade undan någon liten slant emellanåt för den
sakens skull. Men ofta kom det något i vägen, så att
pengarna gingo åt till annat.

— Det får vara då, sade hon litet snopet. Jag hade
ju tänkt, att jag skulle fått till det där, men det är
inte allt man kan få, det räcker inte till allt.

När Sten och hon gingo hein från arbetet om
kvällarna, brukade gossen gå ett par steg efter henne. Han
såg hennes trötta gestalt och hennes tarvliga kläder och
fick ofta tårar i ögonen. Vad du börjar bli gammal,
mor,’tänkte han. Ett enda stort, tåligt offer har ditt
liv varit — men vem ärar dig väl för det? Andra, som

240

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free