Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - I
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ingenting gjort, dem ärar man. Snart skottar man upp
en grav borta på kyrkogården åt dig med, där gömmer
man dig utan ståt och ceremonier — man ringer bara
i den ena klockan. Håhå, säger man, jaså, är Kerstin
Erling död — det var ju förargligt nu mitt i
potatisplockningen. Men potatisen kommer ju i alla fall upp,
och snart talar ingen om henne mer. Hon får sin lön
hos Gud — må vara — kanske . .. Det måtte bli en
stor och skön lön då! Men det skall inte finnas någon
rättfärdighet här på jorden? Skall den alltid få vara
lika hård — bara taga och riva till sig, men aldrig ge
igen ... ?
Ibland låg han och drömde hemska mardrömmar om
att modern var död och han vaknade upp i skräck för
att höra efter, om hon andades där borta i sin bädd.
Gud i himmelen — måtte hon dock få leva, länge, länge!
Snart skulle då rollerna bytas om, med tiden var det
han, som skulle överta ansvaret. En häftig kraftkänsla
vaknade i honom och hjärnan blev som febrig av
drömmar. Han ville arbeta, göra nytta — ställa till rätta
och försona. Han var visserligen en Erling, men det
fanns något i det Erlingska sinnet, som ville högt, ville
mer än det vanliga — han, han ville ta ut det, han ville
rättfärdiggöra det. Ibland kände han med innerlig
visshet, att han skulle kunna det. Den så gott som
medfödda känslan av att vara en brännmärkt, en oduglig
och löjlig blandade sig nu med en annan — en känsla
av stolthet, en föreställning om, att på något sätt vara
en kallad och utvald. Till vad — det visste han icke
klart. Han visste blott, att han kände sig så underbart
varm, så sällsamt modig, att han tyckte intet kunde
Jàindel; Skri/Ur II
241
16
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
