Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - II
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Han trivdes inte med sina arbetskamrater och fick
heller inga vänner där. Några voro yrkeshögfärdiga och
inställsamma gentemot mästare och verkmästare och de
andra voro slöa och utan intressen. De tillhörde väl sin
fackförening, men ofta mera av tvång än av övertygelse.
De sågo så krasst på tingen. Och de hade aldrig något
allvarligt att tala om.
Men när samtalsämnena tröto på arbetsplatsen —
alltid fanns det ett fält, där det aldrig saknades bete — de
erotiska snaskhistoriemas. Där var det aldrig torka, där
växte gräset saftigt och frodigt. Och där voro alla som
hemma, den gamle gesällen, som grånat i arbetet, lika
väl som den yngste lärlingen. Där glömde den
inställ-samme genast yrkets oerhörda vikt och tidens dyrbarhet,
den tröge blev livlig, den buttre glad. Samma historier
berättades i ett otal variationer, de blevo aldrig gamla,
över dem var solen varje morgon ny. Och ju klibbigare
och dummare de voro, desto mera jubel utlöste de.
Sten tyckte sällan, att dessa historier voro roliga, och
ju flera gånger han hört dem, ju äckligare fann han
dem. Till slut stegrades hans motvilja till avsky och
han hatade de jubeltjut och de glada gnäggningar, de
framkallade. Var det människor, var det arbetare? —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
