Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fastän klockan var tre på dagen. Och han tänkte med
en rysning på utsikten att få attackera ytterligare en
redaktionsbyrå.
— Jag kan väl åtminstone få tio kronor för dem?
— För båda? Jo, det kan ni naturligtvis få.
Redaktören hade tydligen tänkt sig ett högre pris. — Men nu
är det förstås så, att honoraret kan inte betalas, förrän
dikterna varit tryckta.
— Är det alldeles omöjligt? Jag behövde nödvändigt
dessa pengar i dag.
— Omöjligt, absolut. Det är en princip, som jag
under inga förhållanden har rätt att rubba.
Sten måste ta sina manuskript och gå. Han satte sig
på en parksoffa för att hämta mod till ett nytt försök.
När han efter denna vilostund anmälde sig för
vaktmästaren på en av de stora konservativa tidningarna,
var han mycket hungrig och nervös och hade svårt att
sitta stilla medan han väntade på att vederbörande
redaktör — denne var utåt mest bekant som flitig
revy-författare — behagade taga emot. Väl inkommen räckte
han i förvirringen fram handen till hälsning, men drog
den hastigt och djupt rodnande tillbaka, då han mötte
redaktörens överlägset mönstrande blick.
— Nå, vad var det ni hette?
— Erling. Jag lämnade in ett par dikter med
vaktmästaren. Kanske redaktören har sett på dem?
Den väldige letade med sina stora, håriga händer
bland papperen på bordet.
— Var fan la’ jag dem? Vad var det de hette?
Sten dröjde med svaret i förtvivlat hopp om, att
dikterna skulle hittas i ögonblicket.
324
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
