Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Om jag ser till grunden, tänkte han, vad skulle jag nu
äga mera, vad skulle jag erfara hjärtligare, ifall mitt
hem vore en gammal vacker gård med vördnadsvärda
anor i stället för denna fallfärdiga koja och om jag själv
komme som en ung segrare med den vita mössan som
triumf tecken. Visserligen — jag skulle mottagas på
ett annat sätt, jag skulle känna den trygghet
familjebanden skänka, allt skulle vara i en annan stil, festligare
och mera tillmöteskommande. Men har min hemglädje
inte samma stödjepunkter som herrgårdsynglingens, så
har den dock några, som, på sitt sätt, motsvara dem.
Jag har ingen ridhäst i stallet att gå och klappa, ingen
lekstuga i trädgården, inga välkomnande lekkamrater.
Men jag har mina minnen ute från heden och stenbacken,
jag har diket där nere, där det växte veketåg, som jag
brukade göra båtar av. Möblerna där inne äro desamma,
som när jag var barn, fast de inte ha någon förnäm
glans över sig... Och min mor är vördnadsvärd
och god, fast hon i dag troligen är borta och skurar golv
någonstädes. Och — ja visst — den gamla fyren är
kvar ute i havsbandet, månne den är tänd ännu?
Han reste sig och gick genom skymningen bort mot
stenmuren. Jovisst — där blinkade fyren sin tysta,
stolta hälsning. Och där vek en gumma in åt stigen.
Sten såg genast på den tunga och dock snabba gången,
att det var modern som kom. Och då blev han med ens
så ängslig, ty han tänkte, att hon nu måste se mycket
gammal, trött och sliten ut. Hon kom genom den grå
skymningen med huvudet böjt mot marken, liksom hade
hon gått i tankar. Men då han mötte henne, såg han,
att hon var sig alldeles lik, ja, det var som om hon
336
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
