- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
362

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

livets helighet och okränkbarhet. Vem kunde då tro, att
de skulle börja jobba i vapenaffärer...

Fröjd låtsade ej höra, han spann vidare på sin tråd:

— Du har fallit offer för den där andliga
infektionssjukan, som uppstått genom kriget, och som överallt
drivit svaga själar fram till bönpallen. Tiden dömer er,
massan dömer er — det var för lite stål i er!

— Då dömer den, liksom du själv, om ting som den
inte begriper — förlåt att jag säger det! Vilken andlig
blindhet, vilken brist på psykologisk insikt! En människa
blir andligen gripen — ja, hur i alla gudars namn kan
detta hänga ihop! Det är naturligtvis kriget! Det kan
naturligtvis inte tänkas några andra orsaker... Vi ha
ju dock historien att gå till, vi ha vårt dagliga liv att
draga erfarenheter ur. Och vi ha döden för ögonen,
stjärnorna på himmelen, sången i vårt inre! Kriget har,
det är ju klart, haft sin betydelse, men långt ifrån alltid
någon så avgörande, som man i detta fall tror. Det
har inte sagt något nytt om mänskligheten, endast
bekräftat gamla erfarenheter. Behövde vi verkligen ett
världskrig för att inse människolivets elände, vår
begränsning, vår ävlans fåfänglighet? Det religiösa
intresse, som nu speglar sig i litteraturen, var väckt redan
före kriget. Problemen voro ställda och utvecklingen
given. Det behövs inga världskrig, för att bringa dem
till eftertanke, vilkas natur är att tänka. Och de andra
behöva dem tydligen inte heller — de verkligt »stålade»,
de riktigt solitt »metalliska» — de förstockade med ett
ord — de vakna inte ändå... De stå rycken om så
hela världen fölle samman.

Men i alla fall, så tror jag på mänskligheten! Den

362

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0370.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free