- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 2. Vägledare. Det stilla året. Den trånga porten /
363

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - III

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

går framåt, men det går inte fort. För varje århundrade
kastas alltid några nya bränder på det altare, där elden
brinner. Det mesta, som tiden yves och skrävlar över,
kommer att sopas bort och skyfflas ut, men allt som är
ande i, allt som är kärlek i skall leva och bli till
välsignelse. Ty det är kärleken, som frigör! Marx räcker
inte till för oss. Han har haft en mission i tiden, men
inte lyfter han oss många tum. Hans princip var, att
först söka denna världen, och vad den än kan skänka
människorna, inte ger den dem lyckan. Kristus bjöd oss
att först söka Gudsriket — andens rike, den sanna
bildningens — och han går alltjämt före oss och skall aldrig
besegras. Det är till slut alltid Kristus soin får rätt!
I två tusen år har han gått före mänskligheten, en
begabbad och förrådd konung, klädd i törnekrona.
Mänskligheten har sökt sig boplatser, har stannat till
och jublat och har trott sig övervunnit den törnekrönte
enslingen. Men oron har återkommit, hungern har inte
stillats, jublet har tystnat, Kristus har fått rätt. Och
han får rätt, i all evighet får han rätt, han är alltid på
den säkra sidan. Han har sitt ankare nedsänkt i vårt
innersta. Han är bilden för självövervinnelsen,
döds-övcrvinnelsen och mänsklighetens ostillbara längtan efter
vingar och rymd. Så småningom släpper mänskligheten
efter och släpas ined, ljuset blir klarare och anden segrar
över kroppens motstånd. Det går nästan omärkligt det
hela, men så mycket säkrare. Och här har du då min
tro. I grunden är det samma tro, som jag alltid haft.

Fröjd gäspade. Han såg sig omkring och upptäckte
ännu en bekant borta i ett hörn av salen.

363

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:06 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/2/0371.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free