Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Den trånga porten. En utvecklingshistoria (1924) - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den beklämning han känt under samvaron med brodern,
lättade icke sedan denne försvunnit. Den blev i stället
för varje dag allt starkare. Glädjen över livet, över
hemmet, över böckerna och tankarna vek ifrån honom.
Arbetet intresserade honom icke, han kände sig uttröttad
och utsliten och en oro, som liknade svårt samvetsagg,
kom över honom, fastän han knappt visste varifrån. Då
han såg sitt ansikte i spegeln, kände han fruktan för sig
själv och när han ville le mot sin bild, tyckte han, att
det var broderns hånleende han mötte. I sina rörelser,
i sina gester och sitt tal överraskade han sig ständigt
med att känna igen brodern, det blev till en tvångstanke.
Tjugoårens hopplösa ensamhetskänsla grep honom
åter, men starkare än någonsin. Och den frestelse till
människohat, som så ofta legat över honom, men som
han sökt nedkämpa och vända i kärlek, föll över honom
och band honom. Då han gick på vägen kände han
vämjelse vid de ansikten han mötte, det var alltid —
tyckte han — samma dumma, lömska, nyfikna ansikten,
vilka han som barn sett luta sig över faderns grav. —
Han tog fram gamla böcker, i vilka han förr funnit
372
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
