Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heden och havet (1925) - IV
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
EN JULPREDIKAN.
I natt jag länge låg allena vaken
och lyssnade och tänkte. Världens hjärta
så tungt och ojämnt kämpade i mörkret.
Så lång var sällan någon natt som denna,
så kall av ångest, het av kvävda verop.
Jag såg hur himlens stjärnor gingo kalla
i stelnad smärta fram igenom mörkret.
Dock nu det dagas. Morgonrodnan breder
sitt mjuka rosentäcke över töcknet.
Jag skall stå upp. Nu ljuda helgens klockor.
Till templet vill jag gå, och alla bittra
och glada tankar som i bröstet snyftat,
dem ville jag för mänskorna förkunna
i ödmjukhet, som broder ibland bröder:
I dag är helg — men vem ibland oss äger
en bild att vörda och ett mål att älska?
72
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
