Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heden och havet (1925) - IV - En julpredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Vi klätt oss som till fest och ljusen brinna,
men våra hjärtan äro vardagstunga
och våra ögon sömniga och trötta.
Ja, alla kandelabrar äro tända,
men falskt de vittna dock, ty våra hjärtan
de kämpa tungt och utan hopp i mörkret.
Vår själ är oren och vårt blod förgiftat,
i nöd vi bärgat vad i hat vi sådde.
Mefisto heter denna tidens herre,
en tänkande och ädelt bildad djävul,
men hjärtat är av is och viljan mörker.
Han talar visa ord i parlamenten,
med hat han hetsar massorna på torgen
och lovar gunst och guld och gröna skogar.
Ibland är han prelat — i templet står han
i Jesu namn högtidligt och orerar
förvandlande ett ädelt vin till vatten.
Var helst i denna tid det sig församlar
två eller tre så är han mitt ibland dem
och ler och nickar och förvänder synen.
Han hycklar tro, han hycklar ädel vilja
och talar vackra ord om världens frälsning,
men i sitt hjärta hatar han till döden
all barnslig tro, all ren och villig kärlek.
Han talar kloka ord: »Vem vill väl stanna
på halva vägen? Huru fegt och futtigt!
73
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
