Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heden och havet (1925) - IV - En julpredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och det blev stilla i mitt eget sinne,
och varm av ödmjukhet min själ sig böjde
och lyssnade. Ty veten: Heligt, heligt
är detta Mänskobarn, som ännu älskar,
som ännu gråter och som ännu hoppas!
Jag säger ej: I människor, I syskon,
gån ut och gören stora verk — ej heller
gån in i klostrets frid och gömmen eder.
Jag säger: låtom oss stå upp och bjuda
vår famn åt livet, låt oss tro och älska!
Det står ett heligt barn och ler vid porten,
ett litet barn med lyckligt rena ögon
och veka lemmar. Låt oss alla böja
oss ned och kyssa detta barn på pannan
och bliva goda utav barnets godhet
och bliva visa, så som barnet är det.
Ty intet kan oss frälsa mer om icke
den rena, goda viljan — barnaviljan.
Blott den kan föra oss på nytt mot våren,
där ljuset är och där vår längtans blommor
emot oss dofta, tröstande och vänligt.
75
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
