Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Heden och havet (1925) - IV - En julpredikan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den som har tagit fan i båten måste
ro över honom till den andra stranden.
Du vill det rätta: sanning, frid och godhet,
— nåväl, då måste än en tid du hata,
så sannerligen når du fram till målet.
Ett brott i dag gör frid och fröjd i morgon.
Av svart blir vitt, av nej blir ja — i morgon.
Du vill det rätta, käre vän, men glöm det,
tills världen blivit litet mer rättfärdig!
Nu skulle alla mänskor dig beskratta
och göra dig till narr och peka finger ...»
— Så talar han. »Nej» är hans hela väsen,
hans »glöm» en list och lögn är hans »i morgon».
Ty vad i dag vi så i hat och feghet,
i morgon vi i nöd och ångest skörda.
I människor, I syskon, se det vandrar
ett heligt barn igenom världens mörker.
En rosenkrans, som ej förvissnar, kröner
dess blonda hår och evighetens tecken
emot oss strålar från dess rena panna.
Ej tidens vilddjur mäktat sönderslita
dess veka lemmar, ej mefistogrinet
har mäktat gjuta gift uti dess ådror.
I natt jag låg och blickade mot himlen:
dess stjärnor gingo stelnade och kalla,
men djupt i jordens mörker än jag hörde
ett barn, som grät, dess varma tårar föllo
som kärlekstankar över världens hjärta.
74
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
