Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - I - Religionen och tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
prästerna och menigheterna under världskriget? De läto
— om man frånräknar en liten skara oppositionsmän
utan särskilt religiöst hemvist eller tillhörande av stat och
kyrka förföljda sekter, som t. ex. de engelska kväkarna —
utan motvärn ställa sig i folkhatets tjänst. De vittnade,
som en gång judarna inför Pilatus, att de icke »hade
annan konung än kejsaren». Men skrev icke den hand,
som en gång visade sig inför den gamle kaldeiske
härskaren, under världskrigets dagar mystiska tecken på
kyrkornas vitmenade väggar?
De kristna i allmänhet ha sedan dess icke lärt något.
Redan diskuteras det nya världskrigets teknik, gaskriget
med alla dess ohyggligheter och den fullständiga
ödeläggelsen av hela den s. k. civiliserade världen som
perspektiv. öppet och i det tysta arbetas det på skilda håll
för att bygga dammar mot den hotande katastrofen. Men
faran är för handen och det arbete som göres sker ofta
i en känsla av maktlöshet, en hypnotiserande,
förlamande känsla, som i sig själv är ödesdiger.
Man frågar sig åter: var äro de kristna? Var äro de,
som skulle gå före och söka samla alla goda krafter i
den brinnande, segervissa kampen för försoning och
förbrödring? Jag vet, att det finnes en elit som arbetar.
Men de andra, de många, de mest inflytelserika? Ännu
är det farligt för en präst att glömma bort krigsmakten
i sina förböner.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
