Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - I - Religionen och tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ningstagandc — eller brist på ställningstagande — till
Sacco-Vanzettidramat. De kristna iakttogo världen runt
en tystnad som i all sin hemskhet verkligen var talande.
Det fanns ju undantag. Hans helighet i Rom lär ju
sålunda efter böner och påtryckningar lagt sitt ord för den
förstockade amerikanska humbugspatriotismens offer.
Iiär och där höjdes väl enstaka röster. Den svenske
ärkebiskopen torde icke ha saknat medkänsla för de
dömda, om vars oskuld han troligen ej var övertygad;
han lär sålunda under hand fäst vissa amerikanska
kyrkosamfunds uppmärksamhet på saken. Men icke märktes
det någon samlad opinionsrörelse från kyrkan eller de
övriga kristliga samfunden. Det ekumeniska nitet räckte
icke till här — i en sak där dock de kristna framför
andra borde haft plikt att ingripa och som borde kunnat
röra stenhjärtan. De flesta av dem menade förmodligen
som en viss svensk frikyrkoman: »det var Amerikas sak
att döma sina». Det var bland mängden på gatorna som
rättfärdighetens stämma talade.
Icke märktes heller i Amerika någon kristlig
nitälskan för rätt och barmhärtighet; förmodligen räknar
sig domaren Thayer som en god kristen, att icke tala
om »baptisten» Fuller, guvernören i Massachusetts.
Men det föll ett underligt skarpt och bjärt ljus över
mänskligheten under de för detta drama avgörande
augustidagarna 1927. I det ljuset var åtskilligt
uppenbart för dem, vilka hade ögon till att se.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
