Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Erik Lindorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ERIK LINDORM.
Att läsa Erik Lindorms dikter är som att komma ut
på en stadsgata efter ett sommarregn, en gata med gröna
träd i långa raka alléer. Trottoarens granitstenar blänka,
trädens gröna blad blänka och husväggarna stå i en
mjukt fuktig ton. Det är något lytt och spelande i
luften, som stege en lärka dallrande mitt inne över
staden. Trafiken har hejdats en stund av regnet, men just
nu börjar allt strömma in i sina vanliga fåror:
människorna sticka ut ur portarna här och där, man lägger
märke till hur allt samlar sig, hinner ännu betrakta
ansikten och gestalter. Det är vardag, men det är ändå
något underligt helgdagslikt över det hela. Vinden drar
ljum över gatan, spelar i träden, smyger sig efter
husväggarna. Ens ögon bli varma av att se och betrakta.
Man har förebrått Lindorms diktning en alltför ringa
kontakt med dagens liv, en viss förnäm slutenhet och
brist på intresse för tidsproblemen. Däri ligger nog en
viss sanning, men å andra sidan kan man säga, att
Lindorm i hög grad uttrycker tidens mentalitet. Han
235
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
