Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Erik Lindorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
har den nyktra — alltför tidigt nyktra — blicken, han
har också hjärtats oro, om han också helst vill dölja
den. Han hör till en brådmogen generation, till en tid
och en klass som gjorde barn till stridande män; vid
tjugu år, då ungdomen under normala förhållanden
börjar morna sig som först, har han ett avsnitt av sitt
liv färdigt. De unga akademiska radikaler som bruka
förebrå »arbetardiktarna» deras bristande kamphumör,
ha föga aning om vad de senares tidigare ungdomstid
inneburit av kamp, hänförelse och hög tro. Det var för
tjugu år sedan intet lekverk för en arbetarpojke att bryta
sig igenom och göra en litterär begåvning gällande.
Därtill krävdes offer och om han lyckades, berodde det
på en ovanlig seghet, en ovanlig hänförelse inför
uppgiften och en fysisk och andlig konstitution, som tålde
hårda umbäranden och slitningar. Han gick i en skola
som snabbt drev till mognad. Om dessa unga diktare
i en del fall — jag syftar här ej på det som nu särskilt
skulle behandlas — fingo sina inre möjligheter
hämmade alltför tidigt och blevo fort trötta, så • var det
kanske icke så besynnerligt.
Att dessa »arbetardiktare» i sin senare alstring ofta
anlagt en skeptisk och kritisk syn på tidsföreteelserna
— den sociala utvecklingen exempelvis — är också
ganska naturligt. De fingo sin döpelse i den sociala
romantikens skummande vårflod. Det predikades
oupphörligt att arbetarklassens seger var en fråga om
mänsklighetens lycksalighet, ingenting mindre. De unga
idealisterna anammade den tron och gåvo sig hän åt
den. De menade allvar och de följde med en brännande
otålighet utvecklingen, som blott rörde sig alltför sakta.
236
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
