Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Erik Lindorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
naiv, kommer en aldrig att vänta några överraskningar.
När man följer hans diktning samling efter samling
fylles man ofta av beundran och blir ofta gripen, men
man finner föga av inre utveckling, nya strider och
frågeställningar. Därför har den, trots friskheten och
värmen, ett drag av sterilitet.
Man har det intrycket, att han aldrig blottar sig
riktigt helt. Bland de dikter som kanske bäst uttrycka
hans personlighet är en, som han kallar »Gossen i
garderoben». När han var barn och det kom främmande
gick han gärna i en vrå och gömde sig medan pratet
gick, tills man äntligen drog sig mot tamburen och lian
kunde träda ut, »belåten, fri och räddad»:
»Den vanan sitter i på äldre dagar.
Det kommer främmande. Förskräckt han skyndar
att smita undan, fast han räcker handen
och bjuder de besökande att sitta.
Och pratet går, men han har gått och gömt sig.»
Det är något av ett »noli me tangere» i hans attityd.
Det är en stolt attityd, men är den månne den rätta
för en skald? När den förnäme Snoilsky avgav sin
förnäma förklaring: »Jag torgför ej mitt hjärtas lust och
kval att skrynklas ned av obekanta händer», var det nog
många soin tyckte, att det var mäkta ståtligt, men 0111
man avger en sådan deklaration och menar allvar —
hur kan man då framträda som skald? Skalden gör
icke sin sak genom att vara stolt och förnämt tillknäppt.
Han om någon skall blotta sig, offra sig, han skall
240
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
