Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Erik Lindorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De egenskaper som väl voro de bestämmande för
Lindorms ynglingaår ha alltjämt framträtt i hans
diktning: den skarpa blicken, sinnets ömhet och förundran,
livsallvaret, medlidandet. Hans attityd mot människorna
är milt ironisk men också full av värme. Han är en
livsbetraktare, något av flanör, han gripes av gestalterna
i den virvlande strömmen på gatan, han står ödmjuk
inför ett gammalt hus, där generationer levat och dött.
Han är också en hemmets diktare och har som sådan
givit oförglömliga bilder i en för honom egenartad ton
av intimitet och vardagsrealism. Och han har
livsångesten, en ångest inför tillvaron, som aldrig blir till
skri eller våldsam anklagelse men soin speglar sig stilla
och hjälplöst skälvande i hans blanka ögon. Hans blick
tränger djupt ner, men alltid är den behärskad, stolt
och blyg. Han undrar men åkallar ej, han är vaken för
lidandet och disharmonierna, men han kan ingen
anklaga. Lindorm är i mycket typisk för den generation
av diktare till vilken han hör och han är säkerligen den
i form och karaktär mest helstöpte av dem alla.
Men denna behärskning och helstöpthet är samtidigt
hans svaghet. Han är ju snarast motsatsen till
formvirtuos — hans vers är ofta rätt knagglig — men varje
dikt han skriver verkar ovanligt hel, genomskinlig och
pregnant. Den är originell; även utan namnet igenkänner
man utan tvekan en dikt av Lindorm. Han har också
påverkat åtskilliga av våra yngre lyriker, hans spår
märkes på många håll. — Men det är något tröttsamt,
något alltför rätlinjigt med all denna behärskning. Det
finns inga snår, inga branta stup i Lindorms dikt, han
glömmer sig aldrig, blir aldrig verkligt omedelbar och
239
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
