Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Erik Lindorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Den handlar om en ung man som en vårkväll kom
från ett vanligt kärleksmöte, men full av besvikelse och
bitterhet, kyssarna hade »smakat vatten» och de båda
älskande hade skilts sturskt och ovänligt. Och så —
»I kvällens skymningssken
han kom med värkande hjärna
och såg en rämnad sten
med dödskors och födelsestjärna.
I nött uthuggning stod
ett gammaldags namn: Gunilla.
Då svalkades hans blod,
och allt blev smärtfritt och stilla.»
Under hällen vilar en ung kvinna, död för hundra år
tillbaka. Hennes namn dröjer i örat som ett
spinett-ackord, han ser för sin syn en dam med schal och
bröstbukett, en blond eterisk kvinnogestalt, »bräckligt ljuv
— med halvsänkta ögonfransar». I ord och rytmer av
underbar skönhet fortsätter skalden att skildra denna
syn:
»Hon stod där smärt och fin
och fingrade kjortelvecken.
Så med förklarad min
lyfte hon handen till tecken.
Han följde blek och stum
på tå över ljudlösa tiljor.
De kommo till ett rum,
som doftade svagt av liljor.
246
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
