Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Erik Lindorm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Och hennes hand var smal
som ingen, ingen annan.
Och hennes mun var sval
och kändes så skönt på pannan.
Men då han blev varm,
vände hon sorgset bort munnen,
skylde skrämd sin barm
och var som en fläkt försvunnen.»
Den levandes kärlek till den okända döda blir en
kärlek till kärleken själv, till det heliga ideala, det
oförgängliga, eviga. Det blir en kärlek av metafysisk natur,
en längtan av samma slag som skalden besjungit i dikten
om »landet Trofasthet».
»I hans sjal faller ro,
en gyllene, vemodsfärgad.
Nu hans kärlek och tro
är från besvikelsen bärgad.»
Han går i det heta, bullrandet livet och de jordiska
lustarna draga honom ned och bort från själens
oåtkomliga älskade, och då och då vaknar han om
morgnarna »ångerfull med huvudet i sina händer» —
»Vandrar nästa kväll
till trädgenomsusade friden,
där under grånad häll
lugnt hon har bidat tiden.
Koin han ej i går
eller var det ett sekel sedan?
Bortom dag och år
har hon förgätit det redan.»
247
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
