Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Harriet Löwenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
allvar. Den psalmiskt klara och högtidliga dikten om
»de andligen arma» (»Ack, saliga, saliga äro de...»)
och den intensivt kända »Genom nätternas nunandc
dunkel» äro båda daterade 1907. Ar 1905 drabbades hon,
på hemfärd från en resa till Ceylon av en svår
lunginflammation, som, enligt vad en henne närstående i sitt
förord till dikterna meddelar, lär ha bidragit till
utbrottet av den lungtuberkulos, som småningom blev
henne övermäktig. Efter några års vistelse på olika
sanatorier avled hon den 24 maj 1918.
Något som tycks ha varit karakteristiskt för
skaldinnan redan från tidiga år är föraktet för brackan,
spetsborgaren. Genom hela hennes diktning går detta
förakt; hon förföljer honom med lekande hån eller bitter
sarkasm, antingen han uppenbarar sig som en vanlig
simpel middagsätare, en högmodig farisé eller en
bild-ningsfilister, som bland boktravarna domnar bort från
livets hårda och granna väder. Hon önskar rättframt
och hjärtligt »fyrtio spö på fotens sula» och därefter
»en halmbädd hård och vass» åt den krasse och
förstockade. Själv känner hon blott allt starkare det
världsligas intighet och makten av det enda nödvändiga.
»Har hitintills jag levat på chimärer
och sovit oskuldsfullt på sockervatten,
så vill jag kasta mina barnaläror;
som Nikodemus står jag upp om natten.
Si, jag har märkt att alla vägar kröka,
dem förr vi vandrade så barnsligt glade.
Jag vill stå upp och honom vill jag söka,
som ’Eli lama schabaktani’ sade.»
259
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
