Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - II - Harriet Löwenhjelm
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
någon »sorg i rosenrött», den är dödsbitter, men hon
möter till det sista sitt öde med ett mörkt leende i
blicken, ett stolt och modigt kast med huvudet.
Fridén, den stora ron, hann hon nog aldrig. Hon vet
visserligen »att allenast en verklighet finns» och hon
söker gång på gång Jesus, nazarenen, för att inför
honom lägga fram sin nöd, sin sönderslitenhet och sina
bekymmer. Hennes allt vaknare sociala sinne och hennes
religiösa längtan driver henne dit, ty —
»–vart skulle vi annars gå,
gå med vårt bittra elände?»
Jesus blir symbolen för det heligt mänskliga, för den
stora kärleken, det enda rena och ensartade. Det är
människan Jesus hon söker, och hon undrar, om han,
då han gick på jorden, var lik oss andra, om han ville
vad han icke kunde få, om han bar lust och kval liksom
vi.
»Stackars Guds son,
stackars Guds enfödde, blödande son.»
När Gud Fader ger fest i himmelen för alla de goda
och ädla, då ser hon Jesus sitta avsides för sig själv på
ett moln och blicka ned på jorden till allt dess lidande
och elände.
Hon har förstått mycket, älskat mycket. Men aldrig
når hon helheten, försoningen. Livet är för krångligt,
rymden alltför gåtfull — och
261
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
