- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Heden och havet. Släkt och bygd. Franciskus med pilbåge. Jag och vi. Advent /
277

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - III - De två vägarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

frukta att bli ihjältrampad eller överkörd. Näktergalarna
hålla till i de vilda snåren, vråkarna bygga i de höga
träden, men gråsparvarna kivas bland hästspillningen på
allfarvägen. Och blomstren sky de dammiga
stråkvägarna: sippor, konvaljer och orkidéer utveckla sin
skönhet i de stilla lundarna. Den som aldrig går smala
vägar har inte en aning om hur vacker världen är. Jag
har råkat vuxna människor, som inte kunna skilja på
kråka och skata, björk och asp; bilmärken och
modeartiklar begripa de kanske bättre, men det ursprungliga
livet ha de aldrig lärt känna.

De smala vägarna äro bildningens. Den breda vägen
för aldrig till bildning, den levande, personliga. Den
kultur som där finns att anamma blir en societets-,
chrounschougs- eller pigkultur, allt efter
omständigheter och sällskap. Det blir en halvbildning, som nästan
är sämre än ingen. Man går där andra gå, ser med
varandras ögon, hör med varandras öron. Man snappar upp
så mycket, att man kan underhålla sitt sällskap och
märkas bland de andra på vägen. Men ingenting blir
riktigt ens eget. De smala vägarna däremot föra aldrig
till blott halvbildning. De skänka ett stycke egen
värld, hur liten del av det hela de än genomlöpa.
De tvinga en att märka väderstreck och sol och
vind, att skilja rätt väg från avvägar, tvinga en
till bekantskap med världen, till bekantskap och till
kärlek. De komma en att snava på stenar, balansera på
spångar, träda lätt och försiktigt över mosstuvorna. Det
är särskilda saker man stannar för, alltid egenartade på
något sätt. Tankar sättas i rörelse, förmögenheter
utvecklas, som aldrig skulle ha utlösts bland mängden på

277

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/3/0285.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free