- Project Runeberg -  Samlade skrifter / 3. Heden och havet. Släkt och bygd. Franciskus med pilbåge. Jag och vi. Advent /
278

(1940) [MARC] Author: Ragnar Jändel
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jag och vi. Kommentarer och meditationer (1928) - III - De två vägarna

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

stråkvägen. Råkar man någon, har man något personligt
att berätta — man har själv sett, upptäckt, lärt något.
Mänsklighetens samlade erfarenhet är ökad, om ock helt
litet. Därför har man också verkat för de andra, om
det också snarast sett ut soin om man svikit dem.

Det är uppbyggligt, väckande och eggande att råka
människor som gå smala vägar. De kunna vara nog så
enkla, stilla, anspråkslösa. Se t. ex. gamla bönder och
fiskare, sitt hos dem och låt dem berätta! Man känner
respekt, blir ofta imponerad. De äro säreget kloka och
veta mycket. De ha sett livet från alla sidor — livet i
dess ursprunglighet — och deras ansikten, ofta
påfallande markerade, karakteristiska och fullkomnade, vittna
om att de just fyllt sin uppgift, att de vandrat egna
vägar och gjort egna verk. Men även i de livligast
brusande kulturcentra träffar man sådana ansikten, sådana
människor. De smala vägarna gå överallt, där verkliga
människor äro.

Och det är en vinst att gå dem, även när det är fråga
om små och vardagliga ting. Livet kommer väl ändå
aldrig att bli så jämnstruket, att inte den personliga
smaken, den personliga insatsen får sitt säregna värde.
Det gäller i fråga om vardagens arbete och liv, seder och
vanor, konst och litteratur. Det personliga är det
värdefulla.

Nu invändes att livet är sådant — och tiden — att vi
måste arbeta gemensamt, gå i massor, följa allfarvägar.
Låt vara, jag går med därpå. Men varje människa kan
ändå ha sin egen personliga linje, hon kan ha ett
område för sig själv bortom det stora opersonliga, vanliga.
Det kan vara svårt att bevara sin personlighet och vara

278

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sun Dec 10 12:01:16 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/jrsamlade/3/0286.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free