Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Det är sällan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det är sällan någon främmande, som knackar på min
dörr, men jag saknar ändå icke umgänge. De stora döda
komma till mig, närhelst jag kallar på dem, och jag lär känna
dem, en efter en, bättre och bättre. Deras pannor äro klara
och molnfria, och de tala alltid om väsentligheter, om de
ting som jag djupast vill veta. De äro icke högfärdiga som
de levande, de håna mig icke eller vända sig bort och skratta,
då jag är okunnig och min tanke stapplar; de komma till
mig som till en yngre broder och se blott till min uppriktiga
vilja.
De tala om vad de lärt i livet, hur de kämpat i blod och
svett, hur de segrat, hur korset blivit till en konungsspira.
De vittna om människans härlighet, hennes höghet och
evighet.
De komma, då jag kallar dem, närhelst jag i min själ
bereder rum åt dem.
— 32 —
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
