Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III. Religionen och härskaremaktens utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
långt vi kunna spåra det, framträder ganska tydligt
hos de isolerade fornasiaterna i norra Asien
(jukagirer, tschuktscher, korjäker, itelmer, giljaker o. s. v.)
och med dem nära stående halvvilda stammar. Här
vårdas de viktigaste kultföremålen av överhuvudet
för familjen (den enda samfälligheten på jägare- och
nomadstadiet). Numera leder i regeln husfadern
familjekulten, men hos tschuktscherna o. a. vårdar
husmodern de viktigaste heliga tygen (trumman m.
m.) och härdens skyddsmakt, den heliga gnid-elden.
Den manlige shamanen mottager ur hennes hand
trumman, och själv utövar hon även ofta
shamakallet. (Ursprungligen har kvinnan, av allt att döma,
handhaft ledningen av den samfällda kulten vid
härden och även av shamaväsendet). Vid de tillfälliga
fästerna, då större familjegrupper samlas, förrättas
visserligen offren och utövas ledningen av den
inbjudande husfadern, men i kulten i övrigt — det
extatiska shamanväsendet — har här tämligen regellös
karaktär: var och en, även barnen, kan aktivt taga del,
allt eftersom ”andarna” mana. På högre
utvecklingsstadier däremot, där klaner eller stammar bildats,
såsom bland jakuter, burjäter o. a., ledes i regeln den
samfällda offerkulten av klan- och stamhövdingarna,
och shamanväsendet handhaves av specialister
(shamaner). I vissa fall sammanfaller dock
shamaväsendet med hövdingebefattningen, såsom ofta är
händelsen bland burjäterna; i andra fall åter är
kultförvaltningen delad mellan hövdingen och shamanen.
Slutligen förvaltar shamanen ensam även den officiella
offertjänsten. Vid utvecklingens fortgång till större
sammanslutningar framträder dock ju längre ju mer
hövdingevärdighetens tendens att i sig upptaga alla
religiösa funktioner. Såsom delaktig av gudomlig
natur (antingen medfödd eller hysande en i honom
nedstigen och inneboende gudomlighet) stiger hövdingen
icke sällan till rang och värdighet av gudomlighet,
härskande över både människor och andemakter, och
blir i sin tur föremål för dyrkan både under och
efter sin livstid på jorden. Dylika människogudars
eller gudamänniskors gudomliga härkomst tolkas
stundom (i myterna) icke blott mystiskt utan som
bokstavlig härstamning i rätt nedstigande led från
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
