Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Religionens inflytande på krigsväsendets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
och om mördaren var okänd, skulle hans närmaste
anhöriga före själaringningen gå till hans lik och
bedja honom om förlåtelse. Blodshämnden har
sålunda, såsom Westermarck påvisar, även karaktären
av människooffer till skydd mot den avlidnes hämnd.
Men plikten att utöva blodshämnden inskränker
sig ej till den mördades närmaste. I händelse
mördaren tillhör en främmande familj eller klan, är det
den samfällighets skyldighet, vilken den mördade
tillhörde, att icke blott utkräva hämnd utan även
satisfaktion. Denna gottgörelse har visserligen i
många fall givits i form av böter o. d., och i enstaka fall
hava även hedniska ”idealister”, t. ex. Laotse o. a.,
avgjort ogillat dödsstraffet, men ofta har kravet på
satisfaktion förorsakat blodsfejder, d. v. s. krig i
smått. Vid dessa fejder kan vildarnas raseri, likt
ett sårat vilddjurs, planlöst bryta ut mot vem som
hälst, så att de oskyldiga få lida mest, såsom ju
fallet är vid alla krig. Då maorierna t. ex., i vilkas
föreställning den mördades andes vrede omedelbart
måste blidkas, rusa åstad till ”den heliga
hämndefejden”, kunna de i sitt vilda raseri döda både
stamförvanter och fiender. Så kan hämndsmittan utbredas,
ett ohejdat fejdväsende utvecklas och ytterligare
stegras genom magikernas angivelser mot oskyldiga
o. s. v.
Dylika fejder ha stundom resulterat i tvekamp
mellan tvenne utvalda kämpar, t. ex. bland
austral-negrer, tlinkit-indianer och eskimåer; bland
grönländarne ha de ersatts av ”nidkamp”; och bland
forntidens greker, romare och germaner användes
likaledes duellen för att slita blodiga tvister mellan
familjer och klaner. Duellen har här således
ursprungligen till ändamål att få slut på kriget och
uppnå freden.
Men även duellen, åtminstone den judiciella,
synes hava haft en magiskt-religiös karaktär, i det att
den föregicks av en högtidlig ed, en ”villkorlig
förbannelse” (”om min sak ej är rättvis, så drabbe
mig döden” o. s. v.), från båda kämparnes sida,
vadan den i likhet med ”gudsdomen” betraktades som
en vädjan till de supernormala makterna. I stort sett
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
