Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Religionens inflytande på krigsväsendets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
medels trådlösa telegrafapparater förmedla
underättelser mellan ofantliga avstånd, utan även
tränga in i framtidens dunkel och utrannsaka andra
hemligheter.
De till gudomlig värdighet upphöjda högsta
krigsherrarna — konungar och furstar — eller
gudomligheter av annan art, vilka alla i sig upptagit en
större eller mindre del av de ursprungliga
”makterna”, hade dessutom till sitt förfogande biträdande
specialister i konsten att utnyttja makterna till gagn
för sina uppgifter. Ännu långt efter det de högsta
krigsherrarna upphört att dyrkas som gudar,
medförde de spåmän, tecknatydare o. d. vid sina
härnadståg — i ganska sen tid innehade t. ex. trollkunniga
lappar dylik befattning i högsta krigsherrens stab.
Vid en granskning av krigets gestaltning under
den fortskridande samhällsutvecklingen framgår, att
under det krigen visserligen inskränkas till antal,
tilltaga de dock oftast i omänsklighet, och detta i all
synnerhet där det religiösa inflytandet gjort sig
starkast gällande. I det föregående ha exempel anförts
på humanitet vid fejder bland de lägst stående
vildar, som endast undantagsvis kommer till synes
bland de gamla kulturfolken, allra minst bland de
teokratiskt styrda.
Bland hebreerna voro, såsom vi sett, de
grymmaste utrotningskrig sanktionerade av religionen, och i
deras moraliska lagkodex göres ingen åtskillnad
mellan rättfärdiga och orättfärdiga krig. Rörande
krigen bland egyptierna säger Amélineau: ”Vi hava icke
i den egyptiska litteraturen, icke ens i den
egyptisk-kristna, ett enda ord av ogillande gentemot krigets
fasor”. Bland muhammedanerna, liksom bland
hebreerna, anbefalles skoningslöst utrotningskrig
mot de otrogna. ”Paradiset är beläget under
svärdens skugga”, lyder ett muhammedanskt ordspråk.
Medan den officiella religionen ej synes göra
någon åtskillnad mellan ur modern synpunkt
rättmätiga och orättmätiga krig, framträder småningom med
den moraliska utvecklingen en sådan åtskillnad.
Redan Amerikas indianer gjorde åtskillnad mellan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
