Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - IV. Religionens inflytande på krigsväsendets utveckling
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
försvarskrig till skydd av familjen och stammen och
anfallskrig för att vinna byte, och de ha särskilda ord
för att beteckna dessa. Försvar mot anfall är
grundat i rent naturliga instinkter. Till och med djuren
våga sitt liv och ådagalägga en beundransvärd
klokhet, då det gäller att försvara boet och familjen mot
inkräktaren. Och vi hava sett, att de även samfält
uppträda till självförsvar. I denna ursprungliga
form är patriotismen, sådan den först framträder
bland primitiva folk, väl oberoende av religionen.
Först senare synes religionen anknyta sig till
patriotismen.
Det är först självständiga tänkare och ”profeter”,
som börja uttala sig mot orättmätiga krig, mot
krigets omänsklighet eller mot krig i allmänhet.
Enligt Laotze ”griper en ädel man till vapen endast
under nödtvång”; ingen olycka är större än att
lättsinnigt kasta sig i krig, och ”den som dödat många
människor borde gråta över dem under bittraste sorg”.
I hindupoemet Mahabbarata fördömes onödigt krig
och framhålles, att framgång, som vinnes genom
underhandling är bäst, då däremot den som vinnes
genom krig är sämst. De höga teorier om
internationell moral, som uttalats av forntidens tänkare, men
som tyvärr vunnit föga tillämpning, hava i de flesta
fall intet samband med religionen.
Möjligen kunna en del religiösa föreställningar
om en krigares tillstånd efter döden betraktas som
uttryck för primitiva människors helt naturliga
reaktion mot krigets fasor. Enligt vissa indianers
föreställning få i krig dödade personer, likasom
självmördare, ej vistas tillsammans med andra själar,
emedan de fruktas av dessa. Mycket spridd är den
föreställningen, att män, som tagit del i krig, äro
”orena” och därför måste med särskilda ceremonier
”renas” både före och efter döden. Sannolikare är
dock, att dessa föreställningar hava en oblandad
magisk-religiös betydelse. Enligt andra
föreställningar åtnjuta ju krigare efter döden allehanda
glädje och härlighet, framför andra.
Först i den reformatoriska och mot den officiella
religionen oppositionella judiska profetismen
framträder en religiös reaktion mot kriget i form av
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
