Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Kriget och religionen under den kristna tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
ända från samhällslivets ursprungliga organisering.
Nationerna ha kämpat för politiskt oberoende så
långt historien går tillbaka i tiden. Men detta
skedde mer eller mindre omedvetet. En fördjupad
uppfattning av nationen som ett organiskt helt av krafter
samt av nationens okränkbarhet tillhör dock en långt
senare tid. Det var först vid det stora
humanistiska genombrottet vid slutet av 1700-talet,
som nationalitetens (den egenartade nationella
kulturens, inclusive språkets) rätt att obehindrat
existera och att utvecklas efter sin egenart
åtminstone teoretiskt erkändes, detta i sin tur en logisk följd
individens erkända okränkbarhet och av
medborgarrätt i modern mening. Men nationalitetsidén har
även den varit och är allt fort utsatt för grym
förvanskning och förvrängning. Jag tillåter mig i
detta sammanhang anföra följande ur prof. Hans
Larssons långt före kriget utgivna ”Ideer och makter”:
”Nationalitetsidén, en gång född, kan icke dö. Den
kan missbrukas av dem som behöva den för
maktsyften, av den internationella politiska jesuitismen,
den kan fuskas bort av nationalistiska svärmare, den
kan glömmas av arbetstyngda, bagatelliseras av
missnöjda — men den måste leva, helt enkelt därför
att nationell okränkthet är ett ganska påtagligt
livsvillkor”.
”Nationalitetstanken har visat sig kunna göra
människor stora, men tyvärr har den också gjort
människor små, och mycket inträffar i våra dagar,
som kan göra en bitter mot denna tanke, vilken man
varit helt tillgiven. När något riktigt fult sker i
politiken, sker det som oftast i den heliga
nationalitetens namn. En stormakt, även i andligt avseende,
har icke råd att låta några hundra tusen
underkuvade behålla sitt modersmål, även sedan den tagit
dem i bruk i sina krig. En liten nation, som nyss
fått lida mycket, och vars öde väckt hela Europas
deltagande, får knappt litet andrum i förtrycket,
förrän en fanatisk grupp inom densamma börjar planera
för att utplåna en nationalitet inom nationen och
längtar att få se utträngt ett språk, varigenom
landet sen gammalt haft förbindelse med trenne ej
alltför fåtaliga folk, vilka tillsamman bilda en
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
