Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Kriget och religionen under den kristna tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
förödmjukelse dölja sitt huvud. Hon förvanskar den
sedliga harmen med det naturliga självets hätskhet”.
Denna i sitt slag i vår historia väl enastående
admonition från Svea rikes ärkebiskop till svenska
kyrkan och dess prästerskap beledsagas i det
märkliga herdabrevet av en lika behövlig admonition,
riktad mot hätskheten i den inre sociala striden.
”Demokratien”, säger han, ”innebär som varje
stort framsteg en stor fara och en stor uppgift.
Möjligheterna äro rikare än förr. Vi glömma lätt
offentligt och enskilt godtycke och husbondevälde, som
tidigare obarmhärtigt trampade rätt och mänsklighet
under fötterna, förbittrade oräknade arma
människoliv och kvävde spirande känslor och ädla anlag.
Sedens och den okontrollerade myndighetens
regemente har kostat många offer. När vi frukta för
demokratiens förvillelser, böra vi erinra oss de
skrämmande vanor, som den avlöste. Demokratien var
nödig och nyttig. Den som icke känner varmt för
den, lär knappast kunna kännas vid evangeliet. Men
den får icke göras till ett mål i sig själv. Då sättes
godtycket i högsätet, och friheten prisgives åt den
grymmaste och minst beräkneliga av tyranner,
flertalet, ansvarslöst, enär ansvaret sönderdelas till
bråktal, som ingen längre tar notis om.”
Medan dessa ärkebiskopens väl motiverade
admonitioner inom vissa extrema kretsar verkat som
salt i surt öga, ha de väckt odelad tillfredsställelse
hos det stora flertalet bland vårt folk.
En kraftig dämpare på den imperialistiska
krigsagitationen i vårt land och en anledning till allmän
glädje i dessa bistra tider utgör likaledes närmandet
mellan de trenne skandinaviska systerfolken i och
för värnandet av en obrottslig neutralitet.
Genom detta de nordiska folkens närmande till
varandra har ett samförstånd byggts på den
klippfasta urgrunden av de besläktade nationaliteternas
okränkbarhet och självständighet och av rätten som
direktiv i dessas förhållande till varandra inbördes
och till övriga stater. Den ur de primitiva
samhällena framvuxna och genom tiderna småningom
utvecklade moralen — rätten — har sålunda vunnit
en seger här i norden av långt djupare och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
