Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Kriget och religionen under den kristna tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
löftesrikare betydelse än våldets segrar — en seger över det
som söndrar och försvagar, ett gemensamt
segerbyte, som enar och stärker alla parter både inåt och
utåt. Och över denna seger kan även den kristna
religionen signande sträcka sin hand: ”Saliga äro de
fridstiftande”.
Det torde ock komma att visa sig, att det i
längden är tryggast att stå på rättens grund gent emot
våldet. De mindre nationaliteterna inom
stormaktsväldena hava icke kunnat kvävas till döds trots mer
än hundraårigt barbariskt förtryck, för vilket
somliga av dem varit utsatta. ”Där nationalitetsidén en
gång blivit född, kan den icke dö”, för att än en gång
anföra prof. Hans Larsson.
Nationalitetstanken, sålunda grundad på rätten
och moralen gent emot det hänsynslösa våldet, är
ock ensam i stånd att samla hela folket till försvar
för fäderneslandet. Men den moraliska patriotismen
inskränker sig icke till fosterlandets försvar med
maktmedel utåt utan omfattar även fosterlandets
stärkande och försvarande inåt. Och härvid gäller
det att främja rätt och rättfärdighet inom landet
och framför allt att värna och främja hemmets
sundhet och styrka, hemmets rotfasthet i allas vår
moder jorden.
Och här sammanfaller patriotismen icke blott
med moralens utan även med den moraliska
religionens, den verkligt kristna religionens krav. Redan
bland israeliterna förlades efter det profetiska
genombrottet religionens tyngdpunkt till rätt och
rättfärdighet, ehuru budet att älska nästan som sig själv
ännu var inskränkt till ”det utvalda folket”, och
profeternas glödande rättfärdighetskrav har sin
betydelse även ur rent fosterländsk synpunkt också för vår
tid.
”Ve dem, som lägga hus till hus och foga åker till
åker, till dess intet rum mer är, och I blivit de enda,
som bo i landet” (Es. 5:8). ”Ve dem, som äro hjältar
till att dricka vin och tappre till att blanda starka
drycker, som för gåvors skull förklara den brottslige
oskyldig, och som avhända den oskyldige hans rätt
(Es. 5:22, 23). ”Söken det goda och icke det onda,
att I mågen leva” (Amos 5:14). ”Jag hatar, jag
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
