Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Kriget och religionen under den kristna tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
varigenom fastslogs, att statens välfärd krävde, att
alla medborgare måste intvingas i en religiös
uniformitet, och vilken bestämmelse ledde till blodbad,
grymma förföljelser och krig ända till slutet av 1700-talet,
ja, i vissa länder, även protestantiska, vårt land ej
undantaget, ha religionsförföljelser fortfarit ända in i
senare hälvten av 19:de århundradet, och i Ryssland
fortfara de ännu. När Nantetiska ediktet upphävdes
år 1685, kunde väl knappast någon, som hyllade
religionsfriheten, tro, att religionstvånget en vacker dag
skulle avskaffas. Men så skedde dock.
Vidskepelse-oväsendet med häxprocesser, förbund
med satan o. d., vilket stöddes både av teologer och
filosofer, fortfor likaledes i några av dess
reminiscenser ända in i 19:de seklet, innan det måste vika för
ljuset.
Sammalunda ock slaveriet, krigets dotter, som
även av Luther försvarades som en gudomlig
inrättning, har fortfarit in i 19:de seklet, innan det slutligen
avskaffades.
De bittra följderna av de mänskliga dårskaperna
och förvillelserna — ”dagen efter” orgierna med de
oundvikliga ”kopparslagarna”, människolivets och
historiens omutlige tuktomästare, ofta de ende som
kunnat förmå såväl den enskilde som samhällen att
vända om på vägen till förtappelse — skola de icke
en dag nödga folken att ersätta våldet med rätten, att
inrikta kampen för tillvaron på kulturella och
moraliska områden i stället för ömsesidig ödeläggelse?
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
