Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - V. Kriget och religionen under den kristna tiden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
årtionden inom de internationella fredsorganisationerna
byggt på allmänmänsklig humanitär och kulturell
grundval, dock står i innerligaste samband med
evangeliernas kristendom. Ehuru denna rörelse
trängts åt sidan i dessa den ohöljda våldskultens
barbariska tider, torde, när den nu pågående
förödelsens styggelse rasat ut, fredsfrågan åter komma att
framtvingas.
För dem som, trots allt, vilja tro på våldets
successiva undanträngande av rätten är det en
särskild tillfredsställelse att kunna åberopa även en tysk
meningsfrände med det ljuvliga namnet Fried.
”Motståndarna till fredstanken, vilka i enlighet med
Moltke anse den eviga freden vara en dröm och icke ens
en vacker sådan, grunda”, säger Fried, ”sitt motstånd
mot fredsidén på det olyckliga misstaget att förväxla
kampen för tillvaron med kriget”. Mommsen har i
sin ”Römische Geschichte” ådagalagt redan det
forntida krigets rasdegenerande inflytande. Vida
orimligare är det att uti det moderna kriget med dess
ohyggliga förödelseredskap se en faktor för ”naturligt
urval” av det bästa människomaterialet. Skall här
bli tal om ”urval”, så kan det åtminstone icke bli tal
om ”the survival of the fittest” utan snarare om
”the survival of the fattest...” vapenfabrikanter,
procentare, smugglare och jobbare.
De stora mänskliga förvillelser, som under
kulturutvecklingens gång blivit avlägsnade, innebära de
icke, trots allt, löfte om att den gigantiska
olycksdigra förvillelse, som heter kriget, dock allt mer och mer
måste, även den, undanträngas och ersättas av rätten
i en eller annan form? Det vetenskapliga
tänkandets och den fria forskningens kamp mot vantron och
obskurantismen ända från Sokrates, som måste
tömma giftbägaren för sina kätterska åsikter om
gudarna, och ned genom hela raden av vetenskapens
martyrer — en Gallilei, marterad av inkvisitionen, en
Gjordano Bruno, bränd på bål av kyrkan för sina
kätterska läror om universum — för att ej tala om
de otaliga senare fall av förföljelse och trakasserier
mot den fria forskningen — denna kamp har dock
småningom krönts med seger över ljusets fiender.
Detsamma gäller om religionstvångets
förvillelser, som inleddes med den Justinianska lagkodexen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
