Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Ett nutidens underverk. Här ock der i prärlestaten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Bland här bosatta landsmän finnas ännu några, som
bott här 30 år eller derutöfver. Deras berättelser om sina
öden under öfverresan och efter framkomsten voro mycket
intressanta, stundom spännande. Somliga hade tillbragt
ända till tre å fyra månader på resan från det gamla
hemmet till det nya i den aflägsna vestern: först på
segelfartyg öfver hafvet, hvilket tog 6 k 9 vecker; sedan måste
de, kanske sjuka eller uttröttade, stanna någon tid i
New-York och derifrån forslas nästan som djur efter floder,
kanaler oah sjöar till Chicago, och sedan fortsätta färden efter
hästar eller oxar öfver obebodda och träskuppfylda prärier
till Missisippi. I Chicago hörde jag omtalas en jemtgubbe,
som till fots tillryggalagt det omkring 900 mil långa
af-ståndet mellan New-York och Chicago. En annan svensk
gubbe lär ha vandrat 500 mil längre — eller till
Minnesota! Den äldste svensken i Moline, Olaus Bengtson,
anlände dit 1847. Oförmögen att finna sysselsättning i
Chicago begaf han sig till fots med hustru och tre små barn
till Moline, ett afstånd af nära 200 mil, turande om med
sin maka att bära de små, när de tröttnade, samt hvad öfrigt
de ägde. Familjen utom husfadren, som dött, bor ännu
kvar i grannskapet af Moline och är välmående. Näst i
ordningen kom skräddaren Charles Johnson, 1848, hvilken
ännu lefver, och i hvilkens gästfria hem vi ofta njöto äkta
nordisk gästfrihet och den trefnad, som huslig ordning,
snygghet och ett kristligt väsende skänka. Jag hörde ofta
herr J. tala om kolerans härjningar bland emigranterna
1854, då han var nästan den ende, som genom sin
kännedom af språket kunde hjelpa de olycklige.
Ofta hade familjens antal vid framkomsten till det nya
hemmet betydligt minskats. Sålunda omtalade nämde herr
Johnson, att en af hans reskamrater från Sverige till
Amerika 1847, vid namn J. Samuelson, förlorade sex af sina
sju barn under färden efter kanalen från Albany till
Buffalo i staten New-York, och det sjunde dog strax efter
framkomsten.
Här såväl som på flera ställen i Amerika träffade jag
många landsmän, som i följd af religionsförföljelse och
kyrkliga trakasserier nödgats lemna Sverige. En af desse, J.
Anderson, som omfattat baptistiska åsigter, berättade huru
han med sin maka ofta för sitt »kätteri» stälts till förhör
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
