Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Första afdelningen - V. I Kaukasien och vid Sebastopol
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Tolstoy en smula åt den vanliga ytliga
patriotiska vältaligheten i sina tal till soldaterna.
Utan minsta fruktan och fasa såg Tolstoy
för första gången ett verkligt slagfält; han erfor
tvärtom ett slags estetisk njutning, en känsla af
heroisk tillfredsställelse vid tanken på, att inom
en halftimme skulle han själf vara med där...
»Om jag ej blir dödad, skall jag blifva uppförd
på befordringslistan. Kanske skall jag erhålla
Vladimir-korset».
Det var först sedan han sett de amputerade
och sjuka, sett uppristade bröst och
feberglänsande ögon, sett de döende på slagfältet, hvilka
vredo sig, stönade och våndades, och det mera
till följd af de moraliska kvalen än de fysiska
lidanden, de utstodo, som Tolstoy insåg krigets
verkliga fasor; han insåg, att kulor och blod
aldrig skola kunna lösa de tvister, som
diplomaterna ej förmå bilägga.
Tolstoy besökte sjuka och sårade, hvilka i
honom sågo en deltagande vän och hugsvalare.
Han började förstå den simple soldaten, d. ä.
den ryske bonden, och inför hans tapperhet, som
ej frågade efter utmärkelser, och hans gränslösa
tålighet under de ohyggligaste lidanden, fylldes
Tolstoy af blygsel öfver sig själf och sina
svagheter. Han ville uttrycka all sin beundran och
sympati för dessa simpla soldater, som ådagalade
sådant själfförgätande hjältemod på slagfältet och
sjuklägret, men orden kväfdes i hans bröst, och
han inskränkte sig till att tyst buga sig inför
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
