Full resolution (JPEG)
- On this page / på denna sida
- Andra afdelningen
- II. Leo Tolstoy och den sociala frågan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
den gamla historiska tiden, äfven under
medeltiden och ända ned till slutet af 18:de seklet
kunnat försvara och tro på kriget, men vi kunna
ej, trots alla hypnotiseringsanordningar, längre
hysa denna tro. Och denna motsägelse är så
fruktansvärd, att det i längden blir omöjligt att
lefva, om den ej finner sin lösning.
* *
*
För att förblinda majoriteten har minoriteten
uppfunnit den fabeln, att mänskligheten utgör
en lefvande organism, i hvilken de enskilda
människorna ingå såsom delar i ett organiskt helt
och hafva hvar och en sin särskilda uppgift att
fylla inom organismen. Denna teori tjänar till
stöd för den nuvarande klasskillnaden,
arbetsdelningen, m. e. o., det moderna samhällstillståndet.
Genom att sålunda betrakta sig som medlem af
samhällsorganismen uppfattar den enskilda sina
handlingar, hvilka han som samhällsmedlem
utför, såsom riktiga, huru omoraliska och
orättfärdiga de i och för sig än må vara. På detta sätt
begås de mest skriande handlingar af våld och
orätt i samhällsorganisationens namn, utan att
ansvaret hvilar på någon enskild. Det enda
radikala botemedlet mot alla dessa missförhållanden,
den enda verkliga lösningen af den olycksbringande
motsägelsen i lifvet, består däri, att hvarje enskild
människa upphör att göra det orätta, d. v. s. lönar
ondt med godt utan åtskillnad till person. Häraf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Wed Dec 20 20:42:36 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/jstolstoy/0149.html
