Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Andra afdelningen - IV. Minnen från den stora hungersnöden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Om några minuter drog vår »jamstchik»
(skjutsbonde) in tömmarne framför ett enkelt
envåningshus, i det han sade: »Vot dom Tolstova!»
(Detta är Tolstoys hus). Ett antal mushiker samt
hästar och lass syntes på gården. Vi trädde in
och kommo först in i en mindre försal, som var
till trängsel fylld af mushiker, som väntade på att
få träffa grefven, och därpå in i ett större rum,
som var inredt till matsal.
Grefven var för ögonhlicket ej inne, och jag
ombads att stiga in i grefvens enskilda rum
innanför och sitta ned, tills han skulle komma
in. Rummet var ytterst enkelt och utan alla
prydnader. Möblemanget bestod af en liten
järnsäng vid ena väggen, några nakna trästolar samt
vid rummets enda fönster ett stort och klumpigt
bord, belastadt med skrifmaterial samt en mängd
bref och räkenskapsböcker.
Om några minuter inträdde en ung dam och
hälsade på engelska. På min fråga, om hon var
grefve Tolstoys dotter, svarade hon nekande;
hon var hans nièce, fröken Kusminskij. Under
det jag samtalade med fröken K., inträdde med
raska steg en magerlagd ung kvinna med mörka
lifliga ögon och energiska ansiktsdrag samt iklädd
en rysk bondflickas dräkt. Hon räckte mig
okonstladt handen och hälsade på flytande engelska:
»Mr S. Välkommen!»
»Grefvinna Tolstoy»? »Man kallar mig så.»
Inom en kort stund hörde jag en djup röst
i yttre rummet, och i nästa ögonblick stod grefve
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
