Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Tillägg - Tankar om Gud
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
det finnes en gud eller ej; och jag fann honom,
så att säga, på nytt. Och jag blef uppfylld af
sådan glädje, och en sådan fast tillförsikt erhöll
jag af honom och af möjligheten och
skyldigheten att umgås med honom, och af att han hör
mig, och min glädje blef så stor, att jag under
alla dessa senaste dagar erfarit känslan af att
någonting mycket godt har kommit till mig; och
jag frågar mig själf upprepade gånger: »Hvarför
känner jag mig så lycklig? Jo, gud! Det finns
en gud, och jag behöfver hvarken vara ängslig
eller fruktande, och jag kan endast glädjas».
Jag fruktar, att denna känsla skall försvinna
eller förslappas; men för närvarande är den mycket
fröjdefull. Det är som om jag varit på ett hår
nära att förlora, ja, jag tänkte ett ögonblick, att
jag i själfva verket hade förlorat det väsende, som
är dyrast af allt för mig; och likväl hade jag ej
förlorat honom utan i stället erfarit hans
oskattbara värde. Jag hoppas, att, om också den
hänförande känslan skulle försvinna, likväl mycket
af hvad jag nyss vunnit må förblifva kvar.
Måhända är detta hvad några kalla »att lefva
i gud»; och om så är, gjorde jag mycket orätt i
att ej instämma med dem utan i stället motsäga
dem.
Det förnämsta och viktigaste i denna känsla
är medvetande af fullkomlig trygghet, ett
medvetande af, att han är, att han är god, att han
känner mig, och att jag är helt och hållet
omgifven af honom, att jag har utgått från honom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
