Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Sidor ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
40 Beck, Kristliga Tal.
På detta sätt ställd i mitten emellan det som varit och
det som ännu icke var och likasom överlämnad åt sig själv,
måste han ifrån sin avskildhet låta sin straffande röst ljuda
in i ett fördärvat släkte, som dock inför sig själv och andra
smyckade sitt fördärv med fromma former och skenheligt nit,
så att det kunde synas såsom en oberättigad eller överdriven
bestraffning; vad ingen präst, ingen skriftlärd, ingen överhet
angrep, måste han fritt ut angripa, till och med sådana
fördomar och lidelser, vilka man minst gärna övergav, varav
dessa omnämnda samhällsklasser och hela folket voro
anstuckna, såsom den lidelsefullt fasthållna fördomen att de
vore goda Abrahams söner, vore Guds folk eller den sanna
kyrkan. Utan att låta uppehålla sig av några bisaker, vilka
människorna gärna hålla för huvudsak, måste han gripa an,
vad i Guds ögon var huvudsak, det inom alla stånden
rådande sedefördärvet, och söka dess helande inifrån utåt
genom bättring, genom uppväckande av en rättskaffens
gudsfruktan i sinnet och en därpå grundad hel bättring i vandeln.
Här var icke fråga om en yttre reformation, utan en
reformation i menniskornas ande, en hjärtats och livets omskapelse
var det som han hade att inskärpa, och varken omskärelse
eller offer, varken den välbeställda gudstjänsten och
rätt-trogenheten eller det myckna bedjandet och allmosegivandet
fick gälla såsom anledning till frikallelse från en sådan till
grunden gående sinnesändring; den innersta personligheten
måste han beröra, samvetet hos en var, ifrån konungen ned
till soldaten, ifrån prästen och fariseen (Joh. 1:19; Matt.
3:7) ned till publikanen.
Huru lätt kunde man då ej beskylla honom för att med
sitt hänsynslösa ingripande misskänna det goda, som ännu
förefanns, att förakta den bestående ordningen i kyrka och
stat eller att åt föraktet prisgiva den och stifta olycka!
Och vad hade han däremot till sitt värn? Vad hade han
att ställa på sin sida, då hela den judiska skriftlärdomen
begagnade sig av själva den heliga Skrift och historien till
att avleda folket ifrån huvudsaken till bisaker, ifrån de
gudomliga, väsentliga buden till yttre satsers tjänst, och till
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
